Tråkigt

Nu blev jag fast i besvärliga existentialisttankegångar igen. Känner
mig hopplös, mentalt handikappad och ångestfull. Och ångest är
något som jag upplever ganska mycket. Ångest inför framtiden,
ångest över min familj, ångest över de saker jag gör som ger mig
fysisk smärta i rygg, nacke, axlar och ögon.

Fans skit.

UGLI

Den här frukten är så jävla rolig att jag kan sitta på en stol,
bara stirra på den och fnissa hysteriskt. Hittade den på ICA
Supermarket i Malå. Har aldrig sett den någon annanstans, inte ens i
Malå. Den lever verkligen upp till sitt namn!

0:ning

Idag började min första termin som sjuksköterskestudent.
Informationsträff samt rundvandring på campus. Trevligt var det på
(läkar-?)villan där de bjöd på bullar, saft, te och godis. Och
kondomer. Men jag tog ingen sådan för de verkade inte så
välsmakande. Jag kan ju haft fel, iförsej.
På kvällen var det första nollningsaktiviteten och då träffades vi
på universitetet igen och lekte lekar. Jag tyckte att det var väldigt
roligt. Vi tävlade i olika lag och samlade poäng genom att vinna
olika aktiviteter. Ledarna sa i början att man kunde få poäng genom
att smöra så jag körde ganska hårt på det. Flörtade hela kvällen
med en av ledarna, utan något vidare gott resultat. Jag fick dock mina
extrapoäng i slutet när vi skulle sjunga en sång med laget. Jag
sjöng två soloverser om min kärlek till henne vilket resulterade i
två poäng i bonus plus att vi vann deltävlingen.

Jag hade som sagt väldigt kul, men jag är samtidigt lite kluven till
mitt eget utförande. Jag märker kvällar som denna hur viktigt det
verkar vara för mig att hela tiden toppa allt som alla gör för att
känna mig nöjd. Jag oroar mig lite grann i efterhand att jag tog för
stor plats (eftersom att det var mer eller mindre min solodel som
gjorde att vi vann), men samtidigt verkade det bara vara jag som hade
sådana idéer och jag tycker inte heller det känns rätt att jag ska
hålla igen bara för att de andra inte är lika spralliga som jag.
Ändå känner jag obehag inför tanken att någon skulle irritera sig
på att jag nästan gör det till en "one man show". Det här måste
vara ganska luddigt för den som läser men jag ids inte vara mer
detaljerad. Hursomhelst, grejen är den att jag antagligen aldrig hade
kunnat känna att kvällen vara lika rolig om jag inte fått brilljera
och vinna. Är det så för alla? Jag tror att det är jag som har
någon slaga tvångsidé att alltid sticka. Idag på dagen kände jag
mig lite konstig, som att jag inte hade kontroll på situationen. Jag
kom fram till att det nog var för att klassen var så stor att jag
inte fick någon bra överblick över den och svårt att sticka ut. Och
ingen chans att "imponera" på hela gruppen. Det är egentligen sjukt
hur jag tänker i form av att "imponera" på andra. Det har varit
viktigt för mig hela mitt liv. Jag har alltid mått som bäst när jag
trott att jag imponerat på någon, fått visa upp någon färdighet
som de inte trodde att jag hade. Jag minns att jag inför skolstarten
på IB övade på att spela piano, och på handvolter, och lite grann
på att jonglera och så bara för att kunna använda det till att
imponera på någon på skolan när tillfälle gavs. Jag måste tyckt
att jag var helt fantastisk. Jag hade till och med planerat att jag
inte skulle avslöja för många av det jag tänkte på som "mina
talanger" för fort, för att hela tiden kunna plocka fram nya och
överraska. Jag är nog aningen vettigare idag, men det finns
fortfarande kvar i stor utsträckning. Jag har bara försökt lära mig
själv att ta det lugnt och försöka att inte ta varje chans att
brilljera. Dels för att det är ett beteende som rimmar illa med
Kant's kategoriska imperativ (kanske skriver jag även detta för att
få lite imponeringspoäng), dvs att man handlar som om det man gjorde
skulle upphöjas till allmän lag gällande alla. Det skulle inte funka
om alla hela tiden drevs av att försöka överglänsa varandra i alla
möjliga små och stora situationer. Dels så känner jag mig ibland
besvärlig på grund av mitt behov att vara bäst. Dels så är jag
faktiskt rädd för att göra andra ledsna genom att göra sånt som
dom inte kan. Exempelvis den bakåtvolten som jag gjorde efter sången
idag. Detta låter kanske väldigt konstigt och det är nog också det.
Men jag tänker alltid intuitivt att alla andra reagerar på olika
saker på samma sätt som jag gör. Eftersom att jag ALLTID jämför
mig med allt som alla omkring mig gör så skulle jag antagligen tycka
att det var jobbigt om någon av de andra kunde något som jag inte
kunde och fick uppmärksamhet för det. Jaja, det är mycket knasigt
som försigår i mitt huvud så jag hoppas att jag snart får en tid
hos psykologen på studenthälsan som jag sökt till så att de kan
tala lite vett i mig. Fram till senare, adieu!

Körstyrelsen

Vad mycket jag börjat skriva på sistone. Vad synd för mig att jag
inte har några läsare. Men det gör inte så mycket eftersom att jag
ändå skriver för min egen skull. Idag träffade jag en kille från
min kurs om klimatet (från förra terminen) för att planera våra
muntliga presentation om alternativ energi. Han kommer från Frankrike
och jobbar just nu med sin master-uppsats i astrofysik, förutom att
han undervisar i ämnet samt extraknäcker på umevatoriet. Rätt
otippat att jag skulle träffa en sådan person i en geovetenskapskurs
på nybörjarnivå, men han valde den tydligen mest för att få öva
på svenska.

På källen gick jag på årsmöte för min kör, Umeå Vokalensemble,
och blev utsedd till styrelsemedlem i egenskap av suppleant. Ska bli
intressant att få lite erfarenhet av styrelsearbete. Det var ett
väldigt trevligt möte i övrigt och jag ser fram emot en ny termin av
körverksamhet. För alla av mina nolltaliga läsare som känner sig
manade har vi insjungningar nästa vecka. Så vi ses där. Not!

Morning

Jag har redan hunnit bli poppis i min nya klass trots att vi inte
börjat än :P Skickade en länk till vårt preliminära schema, och
jag var tydligen inte den enda som inte hade hittat det tidigare. För
övrigt så provade jag mina föräldrars wake up-light imorse och det
kändes ganska harmoniskt att ta sig ur sängen idag, men det kan
också bero på att jag sov en timme längre än vanligt. Jag får se
om jag vaknar lika skönt imorgon med.

Nyårslöfte

Det här kommer lite sent. Jag har nog aldrig någonsin haft ett
seriöst nyårslöfte tidigare, men iår är det att jag alltid ska
svara ärligt när någon frågor mig vad jag tycker om något, det
vill säga aldrig avstå från att kritisera enbart av rädsla för att
såra någon. I den mån jag faktiskt har en åsikt om saken i fråga,
vilket numera alltför sällan är fallet då jag inte vill skaffa en
åsikt om något utan att veta att jag har förstått alla för saken
relevanta faktorer. Och det har jag i stort sett aldrig.

2nd Hand

Jag har blivit ordentligt mer intresserad av att köpa kläder sen i
mellandagarna då jag och min mamma tog en second hand-rundtur i Umeå.
Tidigare har jag delvis ansett att klädshopping var för dyrt, för
tråkigt och för meningslöst. Många av de negativa associationer jag
haft till denna sysselsättning försvinner dock om man handlar på
exempelvis Kupan. Här är några anledningar varför (ur mitt
perspektiv) second hand är så bra:
1. Det är billigare. Man får mer kläder för pengarna.
2. Pengarna går (iallafall på vissa ställen) till välgörande
ändamål, så du kan egentligen inte handla för mycket. På
exempelvis Kupan jobbar personalen frivilligt så varje krona man
betalar är ungefär lika mycket värd som en krona man lägger i röda
korsets insamlingsbössa. Därför kan man, om man som jag försöker
motivera för sig själv att det inte är ett slöseri med tid att
köpa kläder, se det som att ju fler plagg man provar och ju mer man
köper, desto mer bidrar man till välgörande ändamål.
3. Man sparar naturresurser och eventuellt också miljön i allmänhet
då färre kläder behöver tillverkas (på lång sikt).
4. Det är roligare att hitta fynd i det mer begränsade utbud som
second hand-butiker har. Tycker iallafall jag. På grund av att varje
tröja inte finns i flera färger och storlekar blir det extra roligt
att hitta något som verkligen känns bra.

Nackdelarna är väl att det i Umeå saknas bra centralt belägna andra
hands-butiker. Och sen vet jag inte om man kan argumentera för att det
är oansvarigt att stagnera klädindustrin då många fattiga
människor tjänar sitt levebröd på den nätta slant de inkasserar av
att sitta i textilfabriker och limma fast emblem eller nåt. Den
kunskapen har jag inte. Jag köpte väldigt sällan vanliga kläder
iallafall så jag tror inte att jag personligen har någon effekt på
vare sig detta eller på (3). Hur som helst så tror jag att jag i
framtiden uteslutande ska handla icke-funktionskläder på second hand.
Känns som att jag fått upp ögonen för något nytt :)